Nostalgi

Sitter här och tänker tillbaka på de springrar jag ägt.Alla har mer eller ännu mera på något sätt lämnat djupa positiva spår efter sig.Min första tik ”Tufflan” och hennes uppfödare var mina läromästare på många sätt.
Hon var en arbetsvillig och mycket bra jakthund.
Hon var en tik med mycket egen vilja och våra uppfattningar av saker och ting var inte alltid överens.
Som de flesta tikägare vet…många springertikar kan gå igenom eld för lite mat och Tufflan var en sådan.
Jag hade lärt henne att apportera falukorv…hon var en säker apportör, dummies, fåglar,allt… ja till och med falukorv…Hon tog korvskivan och återkom snabbt och satte sig på min vänstra sida och väntade på loss kommando.
Hudiksvalls kennelklubb har under många år ordnat Hundens Dag och detta år skulle vi ha en uppvisning av lite roliga saker och som stolt matte skulle jag naturligtvis briljera med denna uppvisning.
Efter att några andra av klubbens hundar genomfört sina uppvisningar var det vår tur.
Jag satte henne på min vänstra sida……..”tävlingsledaren” kastade falukorvsbiten…hon satt snällt kvar tills hon fick sitt apportkommando.
Rusade snabbt iväg…men redan här märkte jag att detta går inte vägen.
Hon som alltid var tyst under arbete skällde och hoppade fram…förbi korvbiten…gör en tvärvändning…sätter sig från mig räknat bakom korven och ser sig runt…hon ser ut att tänka OHH ::::::::alla tittar på mig - skäller till och tar korven i mun…….och sväljer den i ett stycke under publikens jubel.
Fortsättning följer!